Jairus dotter

När Jesus befann sig i en stad nära Genesarets sjö, troligen Kapernaum, kom en man vid namn Jairus fram till honom och bad om hjälp. Jairus enda dotter var svårt sjuk och låg för döden – vad som drabbat henne vet vi inte. Det märks att Jairus älskade sin dotter väldigt mycket och att hennes nära förestående död gjorde honom förtvivlad. Därför sökte denne desperate far upp Jesus Kristus och bad honom följa med och bota hans dotter. Jairus hade tro att Jesus kunde göra hans dotter frisk igen och på grund av denna tro fick han vara med om ett fantastiskt underverk.

Bakgrund

Jairus var föreståndare för en synagoga och därmed en ledare för folket i sin stad. Hans dotter lär ha växt upp i relativt välstånd i en skyddad miljö. Flickan, vars namn vi tyvärr inte känner till, var ungefär tolv år gammal när hon blev sjuk och dog.

Som tolvåring skulle hon i stort sett ha varit redo att gifta sig och bilda egen familj. På den här tiden trolovades de flesta flickor då de fyllde tolv år och ett äktenskapskontrakt ingicks med brudgummens familj. Trolovningen varade sedan normalt i minst ett år innan själva bröllopet ägde rum och flickan flyttade hem till sin mans familj.

Då äktenskapskontraktet ingicks och trolovningen formellt startade överlämnade brudgummens familj en brudgåva till brudens familj. Storleken på den gåvan sa något om brudgummens förmåga att försörja för sin framtida hustru. Vissa har spekulerat i att Jairus förtvivlan över dotterns död delvis berodde på att hon hade varit trolovad och att Jairus nu skulle behöva betala tillbaka hela brudgåvan till brudgummens familj – pengar som kanske hade investerats eller spenderats redan – och att dotterns död därmed försatte familjen i ekonomiska svårigheter utöver den svåra känslomässiga prövningen som förlusten av ett barn innebar. Kanske var det så, men texten tyder på att Jairus faktiskt älskade sin dotter högt.

Jairus ber Jesus om hjälp

Helt klart var det mycket som stod på spel för Jairus eftersom han var villig att riskera allt för att hans dotter skulle få leva. Jesus lärdomar ansågs ju ganska kontroversiella på den här tiden och de kristna behandlades inte väl av de judiska ledarna. Som föreståndare för en synagoga hade Jairus mycket att förlora på att bli associerad med Jesus – sitt levebröd, sitt hem och sin sociala status. Ändå gick han till Frälsaren och vädjade för sin dotters liv. Jag tror inte att han hade varit villig att riskera det om han inte hade älskat sin dotter.

Jairus bad inte Jesus om hjälp på ett sakligt eller halvhjärtat sätt, utan det står i Markusevangeliet att han föll ner på knä framför Mästaren och bad honom enträget. Jairus ödmjukade sig ända ner i stoftet, som det heter, och vädjade om hjälp för sin dotter:

”Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk och får leva.” (Mark. 5: 23)

Kan du se denna rörande scen framför dig? Jesus måste ha känt Jairus tro och även hans kärlek för dottern, för han följde med honom. Han hade kunnat bota flickan på avstånd med bara ett ord, han hade inte behövt följa med och fysiskt röra vid henne för att bota henne. Men Mästaren hade mer att lära Jairus och även sina lärjungar.

Kvinnan med blödningar

På vägen hem till Jairus blev de fördröjda av en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv långa år. Lägg märke till att talet tolv förekommer även i hennes berättelse. Kvinnan rörde vid Jesus klädnad och blev ögonblickligen botad från sin plåga. Jesus kände kraft gå ut från sig och visste vad som hade hänt. Han hade kunnat gå vidare. Men han stannade upp och talade med kvinnan, och skänkte henne därmed helande på fler sätt än bara fysiskt. Läs mer om det här.

Vad tänkte Jairus när Jesus stannade för att prata med en oren kvinna? Han visste hur bråttom det var eftersom dottern kunde dö när som helst. Säkert blev han både otålig och frustrerad åt fördröjningen.

Men detta underverk var faktiskt även ämnat för Jairus. Han fick se en kvinna bli botad från en sjukdom som hon hade haft i tolv år. Han fick höra hur Jesus kallade henne för dotter och sa att det var hennes tro som hade gjort henne hel igen. Jairus såg alltså både Frälsarens makt och hans kärlek samtidigt som han mycket tydligt blev påmind om trons kraft att bota. Förmodligen behövde han höra och se dessa saker för att hans egen tro skulle bestå provet inför det som komma skulle.

Budet om flickans död

Just när Jesus hade botat kvinnan med blödningar kom en budbärare från Jairus hus med det fruktade budet: Jairus dotter hade dött. Budbäraren sa till Jairus att han inte skulle besvära Mästaren mer, eftersom det var för sent. Flickan var död och det fanns inget hopp mer. Det verkar som att många trodde att Jesus kunde bota sjuka, men att de inte trodde, eller inte vågade hoppas på, att han faktiskt kunde uppväcka döda. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att Jesus bara hade uppväckt en person tidigare, nämligen änkan i Nains son (se Luk. 7:11–15). Folket hade nog inte förstått att Jesus var mycket mer än en profet – han var Guds Son och han hade makt över döden.

När Jesus hörde budbärarens ord och såg hur de påverkade Jairus sa han:

”Var inte rädd. Bara tro.”

(Mark. 5:36)

Jag älskar de här orden. Var inte rädd, bara tro. Tro driver ut rädsla, tro åstadkommer underverk. Dessa ord hade nog varit svårare för Jairus att lyssna på om han inte just med sina egna ögon hade bevittnat ett annat underverk framkallat av tro.

Jesus uppväcker Jairus dotter

Jesus tog bara med sig Petrus, Jakob och Johannes till Jairus hus. Väl där körde han ut alla människor som samlats för att sörja flickan och sa: ”Hon är inte död, hon sover.” Då skrattade folket åt honom. De trodde kanske att han var tokig. De visste ju att flickan var död.

Inne i huset med endast sina tre främsta apostlar och flickans föräldrar som vittnen, tog Jesus flickans hand och befallde henne att stå upp. Genast väcktes hon till liv igen och reste sig upp. Vilken förvåning och outsäglig glädje hennes föräldrar måste ha känt!

Jesus befallde sedan att flickan skulle få något att äta. Han visste att hon behövde mat för att få sin styrka tillbaka. Men säkert var det även för att föräldrarna helt och fullt skulle förstå att hon verkligen var vid liv och inte var en ande. Jesus använde samma taktik efter sin uppståndelse då han visade sig för sina lärjungar och de trodde att han var en ande. Då bad han dem om något att äta för att bevisa att han var av kött och blod.

Slutligen bad Jesus föräldrarna att inte berätta för någon om det som hänt. Kanske var detta för att skydda flickan från att bli ett ”spektakel”, någon som alla skulle se på med lika delar fruktan och dyrkan. Genom att inte sprida ut att hon hade blivit uppväckt från döden gav Jesus Kristus henne gåvan av ett normalt liv, ett liv utanför ”strålkastarljuset”.

Flickans perspektiv

Den här berättelsen handlar mest om Jairus och Jesus. Men hur upplevde flickan allt detta? Hon var faktiskt död och hade gått över till andra sidan, men kallades tillbaka. Vad kände hon när hon öppnade ögonen och såg sina föräldrar igen? När hon såg Jesus framför sig? Förstod hon vem han var? Och efteråt när livet gått tillbaka till det vanliga, vad tänkte och kände flickan då? Hon hade på ett konkret sätt blivit botad och fått liv igen genom Mästarens hand, hur förändrades hennes liv av detta? Det hade varit intressant att veta om Jairus och hans fru och dotter anslöt sig till Kristi lärjungar efter detta underverk. Jag gissar att de gjorde det.

För många år sedan hörde jag en vacker sång om Jairus dotter som jag aldrig har glömt. Den handlar om flickans perspektiv och känslor. Sången heter ”Daughter, Arise”:

“Free, I won’t hurt again.
I fly into the light
and greeting me are
friends I cannot name
in a world of perfect white.
But they say that I’m not here to stay,
the Lord has chosen me
to bring glory to His name.

I must go and be His miracle
and leave this paradise
When the Master says:
‘Daughter, arise’

Peace, like I’ve never known,
and still I understand
why I must leave this Heavenly home
to fulfill a higher plan.
I see mother grieving over me
while father pleads with Jesus
to take me by the hand.

I will gladly be His miracle
and leave this paradise
When the Master says:
‘Daughter, arise’

I will gladly be His miracle
and leave this paradise
For the Master calls:
‘Daughter, arise’”

(Daughter, Arise av Kenneth Cope)

Avslutning

Jag tycker mycket om dessa två berättelser ihop: kvinnan med blödningar och Jairus dotter. Berättelserna utspelar sig samtidigt och bör läsas tillsammans, inte som två separata underverk utan två integrerade underverk. Tillsammans visar de ännu tydligare på en kärleksfull Frälsare som bryr sig om individer och som tar sig tid för sina döttrar så väl som för sina söner. De här berättelserna bevisar att inget är omöjligt för Herren (se 1 Mos. 18:14). Han är Herre över döden liksom över livet, och han har makt att återställa allt.

Det finns också en annan viktig lärdom i berättelsen om Jairus dotter. När Jesus kom fram till Jairus hem och sa till människorna som hade samlats där att flickan inte var död utan bara sov, då talade han i en liknelse. Döden kan ur ett evigt perspektiv ses som en sömn som man vaknar ur när man uppstår. Men man kan även tala om en andlig sömn som många människor befinner sig i – och kanske jag och du också ibland. Jag tänker på de perioder då vi av olika skäl drar oss undan från Gud, slutar att be till honom och slutar att studera hans ord och lärdomar. Vi kanske känner att vi inte behöver Gud, och våra handlingar bjuder inte in hans Ande i våra liv eller i våra hjärtan. Det är som att vi andligt sover. Vår andliga potential slumrar tillfälligt. Vår tro är inte död, den finns kvar någonstans långt in, men den sover. Då behövs det kanske att Mästaren bildligt talat tar oss vid handen och mjukt säger till oss: ”Flicka, stå upp”.

Har Herren någon gång, kanske genom en medmänniska, sträckt ut en hand mot dig och väckt dig ur en andlig sömn? Hur var det att vakna igen? Har du upplevt något som har stärkt din tro på att ”inget är omöjligt för Herren”?