Jokebed

Jokebed var mamma till Mose, Aron och Mirjam – Israels tre stora ledare under tiden för uttåget ur Egypten och under de 40 åren i öknen. Det faktum att dessa tre ledare kom från samma familj säger mycket om vilka otroliga personer och andliga jättar deras föräldrar måste ha varit, inte minst deras mamma.

Bakgrund

Efter att Josef i Egypten hade räddat sin familj undan svälten i Kanaans land och låtit dem slå sig ner med honom i Egypten började hans släkt att föröka sig väldigt snabbt. En tid senare kom en farao som inte brydde sig om vad Josef hade gjort för Egypten utan bara såg ett stort folk som bodde mitt bland hans eget. Så han gjorde detta folk till slavar.

Israeliterna blev alltså slavar i Egypten. Farao tvingade dem att arbeta hårt bland annat med att tillverka tegel och bruka jorden. Men trots att israeliterna levde ett hårt liv fick de många barn och fortsatte att föröka sig snabbt. Farao började bli rädd för att de skulle bli fler än hans eget folk. Han var nämligen rädd att israeliterna skulle göra uppror mot honom och försöka fly om de blev tillräckligt många. Farao var mycket angelägen om att ha kvar sina slavar, för vem skulle annars göra allt det hårda kroppsarbetet åt egyptierna?! Därför bestämde han att alla israelitiska pojkar skulle dödas direkt efter födelsen, detta för att förhindra att pojkarna skulle växa upp till soldater och slå sig fria.

Israeliterna var slavar i Egypten i 400 år, vilket innebär att Jokebed föddes som slav och inte kände något annat liv. Hon lär ha växt upp under hårda förhållanden och tidigt fått börja arbeta med typiska slavsysslor. Säkert drömde hon liksom alla andra israeliter om den dag då de skulle befrias från träldomen. Förstod hon någon gång att denna befrielse skulle komma från hennes sköte genom hennes son?

Jokebed var gift med Amram och de var båda av Levi stam. Jokebed och Amram hade sedan tidigare två barn: Mirjam och Aron.

Moses mamma. Målning av Simeon Salomon. Bilden tagen från Wikimedia Commons.

Jokebed föder en pojke

Efter faraos befallning att alla nyfödda pojkar skulle dödas födde Jokebed en liten pojke. På något sätt lyckades hon hålla den nyfödda bebisen gömd i tre månaders tid så att de egyptiska soldaterna inte hittade honom. Det måste ha varit tre skräckfyllda månader med många böner till Gud om beskydd. Kände hon ett hugg av skräck varje gång bebisen grät? Oroade hon sig för att soldaterna skulle höra bebisen och komma dit? Hur lyckades hon amma honom i hemlighet samtidigt som hon skötte sina sysslor som slav? Säkert tog hon hjälp av sin dotter Mirjam för att sköta den lille pojken och hålla honom tyst. Men det lär ha varit en mycket jobbig tid för deras familj.

Paulus tar faktiskt upp Jokebed och Amram i Hebreerbrevet kapitel 11 om trons hjältar. Av detta kan vi anta att Moses föräldrar hade stark tro på Guds makt att beskydda deras son. Kanske hade de rent av fått en uppenbarelse om att detta barn var speciellt. Det står inget om det i Bibeln, men det känns sannolikt.

Mose i vassen

Efter tre månader kände Jokebed att pojken inte längre var trygg hos dem. I ett desperat försök att rädda pojkens liv lade hon honom i en korg som hon hade flätat av vass och sedan tätat med beck och tjära för att göra den vattentät. Korgen med den lilla pojken lämnade hon sedan i vassen vid Nilens strand. Hon hoppades att Gud skulle vaka över honom och ge honom ett hem hos någon som kunde beskydda honom. Det är svårt att föreställa sig vad hon måste ha känt när hon lämnade sitt spädbarn i vassen i hopp om att en främling skulle förbarma sig över honom. Hon visste inte då om hon skulle få se honom igen eller ens om han skulle överleva. Det enda hon kunde göra var att be Mirjam vaka över sin lillebror i korgen i vassen (2 Mos. 2:1–4).

Min favoritscen i den tecknade filmen ”Prinsen av Egypten” är just då Jokebed lägger ner Mose i korgen och står kvar och ser efter den när den flyter iväg längs Nilen. Det är en stark scen som väcker många känslor hos mig. Som mor själv kan jag inte ens föreställa mig hur Jokebed måste ha känt då hon lämnade sin son så fullständigt i Guds händer.

Moses mamma. Målning av Alexey Tyranov. Bilden tagen från Wikimedia Commons.

Jokebed som amma

Men Gud hade en plan för Mose. Den planen innefattade en mäktig beskyddare – faraos dotter. Hon var denna dag nere vid floden för att bada och hittade korgen med den lille pojken. Hon förstod att det var ett hebreiskt barn, men Gud rörde vid hennes hjärta så att hon fick en önskan om att ta hand om barnet som sitt eget.

Mirjam som hade iakttagit allt från avstånd sprang nu snabbt fram till prinsessan och erbjöd sig att hämta en hebreisk kvinna som kunde vara amma åt pojken. Det var vanligt att rika kvinnor i Egypten anställde någon för att amma deras barn snarare än att amma dem själva. Så gick det till när Moses mamma blev kunglig amma och hamnade under prinsessans beskydd. Jokebed behövde inte längre vara rädd för att de egyptiska soldaterna skulle döda hennes son eftersom faraos dotter hade adopterat honom. Ingen skulle ju våga skada en medlem i den kungliga familjen. Under några år fick Jokebed ha sin son hos sig och amma och ta hand om honom. Hon undervisade honom säkert om deras folk israeliterna, så att han inte skulle glömma vem han var.

Men efter några år var hon tvungen att lämna bort sitt barn. Fick hon fortsätta att träffa Mose även efter att prinsessan hade tagit hand om honom? Vad tyckte hon om prinsessan som fostermamma åt Mose? Vi kan ju hoppas att de två kom bra överens och att Jokebed kände sig trygg med att överlämna sin son i faraos dotters händer.

Sedan följde många år då Jokebed på avstånd fick se sin son växa upp i faraos palats. Vad kände hon när hon fick veta att Mose hade flytt från Egypten efter att ha dödat en egyptisk soldat? Förstod hon att denna långa tid då han bodde hos ett annat folk, midjaniterna, var en del av hans förberedelse för att bli Israels befriare? När Mose äntligen kom tillbaka till Egypten efter 40 år i Midjans land var han gift och hade två söner. Han hade även fått undervisning av sin svärfar Jetro som var högpräst i Midjan och förberetts för sitt uppdrag som ledare för Herrens förbundsfolk. Mose lämnade Egypten som en ganska vilsen man, men han återvände som Guds profet. Jag föreställer mig att om Jokebed levde då Mose kom tillbaka lär hon ha förundrats över förändringen i honom.  

Mamma till Mirjam och Aron

Man lägger ofta mest fokus på Jokebeds roll som mamma och därefter amma åt Mose. Men hon uppfostrade ju även Mirjam och Aron. Och i det israelitiska samhället tog kvinnorna störst ansvar för barnens uppfostran och undervisning, så det är rimligt att anta att Jokebed hade stort inflytande på sina barn.

Aron blev så småningom överstepräst i tabernaklet, det mobila templet som Israels folk använde. Där ansvarade han och hans söner för alla offer som utfördes. Mirjam kallades för profetissa och ledde kvinnorna. Både Aron och Mirjam hade ledaransvar under uttåget ur Egypten och under tiden i öknen. Dessutom står det i Bibeln att både Aron och Mirjam fick ta emot uppenbarelse direkt från Gud genom drömmar och inspiration, så de måste ha hållit sig nära Gud för att vara värdiga fortlöpande vägledning.

Av Jokebeds tre barn blev alltså en överstepräst i templet, en profetissa och ledare för kvinnorna och en profet och ledare för hela folket. Jag vågar därför påstå att Jokebed var en utvald kvinna med mycket stark tro och personlig rättfärdighet, och att det till stor del var tack vare hennes uppfostran och exempel som hennes barn blev lämpliga ledare för folket.

Vilka egenskaper tror du att Jokebed hade som gjorde henne lämpad som mor åt Israels store befriare och dess tre stora andliga ledare? Har du någon gång varit med om att du behövt släppa taget om någon och överlämna dem helt i Guds händer? Hur kan du föra ett arv av tro vidare till dina barn eller till nästa generation?